höst

Urskuldra

JA! Vi gömmer oss

bakom

prudentliga sidenstycken av

liv

tiotusentals varma silkestrådar av

tisslande tankfullhet,

tyssssssssstnad.

Jag förser dig med falsk hänförelse i

höstmörker så

VARFÖR! skriker du inte?

Du vet att jag vet och jag hatar att du vet att jag vet för jag hatar att veta.

Snart använder hela världen cyklop och dansar på havsbottnar till kolsyrehavens isolerade rytmik. Snart finns inte solen utan bara en illusion som vi kan se genom den inte ens glasklara vattenytan och då är det ju faktiskt bättre på TV, och film är bäst på bio. Ju större desto bättre och jag tror inte att vi någonsin igen kommer att hävda att storleken faktiskt inte spelar någon roll. För även här under vatten finns materialistriket som vi grämer oss över hur litet det är och oj vad bra om vi bara,

 kunde

  ha

  lite

  till.

För är det bara jag, eller är vi faktiskt aldrig nöjda?

Nej, eller kanske i en sekund, men det glömde jag bort när jag såg ditt iskalla ansiktsuttryck som speglade sig i musslornas pärlor kring mina fötter.