Så kära fräknar, vad gör ni här? Är ni falska förhoppningar som allt annat, är ni lika löftesgivande som han som gav dig ord om saknad, är ni lika löftesbrytande som han som aldrig dök upp? Har ni lika stor självinsikt som jag har förståelse för livet, är ni lika bortkomna som livet kan te sig? Ska ni tyst låta er placering på mitt väderkorn bibehållas, i hopp om att jag ska kunna vägleda er mot den tid vi alla så trånande söker?
Vem ska då vägleda mig, ensam, då allt annat än sommarminnen är bortblåst från mitt sinne?
"skrivandet är en oerhört ensam syssla. Att någon av egen drift drar sig undan världen för att skapa en annan fiktiv värld är så märklig att det är näst intill obegripligt. Varför skriver vi? Varför läser vi?... Varför har somliga av oss, både författare och läsare, gjort denna andra värld till en utbredd kultur där vi kan leva, ibland genom att stänga ute den verkliga världen?"