Ibland.
När jag inte längre vet, händer det att jag trasslar in mig i mig själv.
För ibland
kramar mina armar sig själva i brist på andras saknande nerver, som dras till mina,
likt magneter.
Och ibland
Tror jag att ditt hår är magnetiskt, likt mina ögon. Varför skulle det annars blända mig,
när inte ens solen distraherar mig tillräckligt mycket för att ständigt fånga min blick?
1 kommentar:
du är bäversnygg på den här bilden (obs! det är en komplimang! allt blir bättre med bäver framför!) och jag kan bara inte förstå hur du lyckas beskriva exakt precis hur jag känner med sådana fantastiska formuleringar, jag har alltid velat vara en diktmänniska som skriver dikter som inte rimmar med vackra trasiga ord men lyckas aldrig riktigt. när jag läser dina dikter - funderingar? - så är det hursomhelst precis så jag vill kunna göra.
Skicka en kommentar