för
orden ska inte få spela någon roll egentligen, jag har ju sagt det till mig men lyssnar jag inte? Jag vill tro att mina ord försvann i intetdimman som döljer stressljuden bakom de dörrar jag stängt och hela tiden försöker-
låsa.
Kanske ser jag dem inte igen. Eller stressen som klibbar sig fast mot huden lika kallsvettigt som febervardagarna i vinterblåsten efter en kopp med té, kanske lakrits, kanske rabarber eller söta smultron som smakar sjögräs. Kanske ingenting alls för det mesta återupplevs smaklöst efter all bedövning som härdat och halverat tankeverksamheten. Och här sitter jag när allt går på högvarv och kanske tänker att det inte gör så mycket att ingenting ändå blir rätt för här kommer "lilla" jag och dundrar iväg med elefantkliv över den svenska vintern.
7 kommentarer:
Åh du anar inte hur länge jag har väntat på att din blogg ska uppdateras. Jag blir både galen och lugn och kär och allt som går av att läsa det du skriver. Fantastiskt
Baaaaaaaah matdag eller kaffehäng snart ?!
Saknar diggggggg
Helt fantastiskt. Som vanligt.
en aning pretentiöst säger jag. men ibland vill vi väl alla ha lite pretentiöst ordklyveri som mest liknar rappakalja ;P
J: Åh vad glad jag blir, det är lite svårt att förstå tror jag. Så tack fina du! jag saknar dig med och JA vi måste ta tag i det där..
T: åh tack så himla mycket!
A: Jag menar själv att det är rapparkalja, men ibland hjälper det att använda sig av sådana uttryck också och det står jag för.
underbart ._.'
SNYGGT.
hedda seriost jag saknar dig så grymt mycket. hoppas du läser detta. för jag menar de verkligen...
Skicka en kommentar