Pliriga blickar, söta leenden, skrattande ögonvrår, fräkniga kinder. Glitter i ögonfransarna. Musik i benen, blommor i öronen och ull i skorna. Solen i nacken och kliande fingrar, omfamnande armar och uppskrapade knän, strumplösa fötter, brunbrända ben, smygande tår och glappande sandaler. Sand mellan tårna, blålera i håret, stickor i fingrarna, fuktiga handdukar mot solvarma kroppar, sjungande eldar, dansande bänkar, friska vindar och tassande känslor.
Och jag känner att mina steg blir längre ju grönare marken under mina bara fötter nyanseras.
8 kommentarer:
& det är det jag längtar efter!
åh, precis så!
HAHAHA "HANDUKAR" HAHAHA.
Jag antar att jag får äta upp att jag inte korrekturläser det jag skriver här, du är söt som gör det åt mig! Tack<3
eller så är du bara en dyslexifitta.
Vad du nu har emot mig eller vad jag skriver vet jag inte, att du har fel, står dock ganska klart för mig. Känns oerhört fint att du hittat något så betydligt att hacka på, beundransvärt! Och det känns mest som om du är den som bör ändra förhållningen till sig själv, eftersom du inte ens kan stå för vad du skriver, djävligt imponerande. Verkligen! Fortsätt jobba så, du kommer nog långt i livet genom att försöka sänka andras självförtroende sådär.
Exakt vad är det jag har haft fel om? Att jag är anonym rör mig inte i ryggen, ännu mindre bryr jag mig om jag nu råkar sänka till självförtroende. Du verkar besitta gott om självförtroende redan nu och om du nu skulle beröras av de kommentarer jag lämnat vore det bara sorgligt med tanke på den karaktärsbeskrivning du gett mig. Jag tar för givet att psykologi är inte riktigt your cup of tea?
Jag sa aldrig att du sänkt mitt självförtroende, endast att ditt sätt tycks vilja påverka människors självkänsla negativt, och att du inte tycks vilja annat än skapa onödiga argumentationer som inte leder någonstans, utan bara kantas med skällsord tagna ur luften. Jag ser bara inte anledningen till de men känner inte heller att det är mitt problem.
Skicka en kommentar