Livet springer iväg och musikens toner ringer högt i mitt huvud, så högt att jag inte längre kan stå stilla utan d a n s a r ut i dimman, utan att veta om livet följer mig. Kanske är det bara jag som virvlar som en bortkommen älva i skymningen, utan tankar och sinnen som når ända ut i fingertopparna. Finns du? Viskar rösten i mitt öra. Men hur länge jag än funderar så stockar sig rösten i halsen och inte ens i förståndet finner jag det rätta svaret.
Tystnad. Men jag försöker säga allt med min tomma blick.
1 kommentar:
Du är sjukt begåvad och det är alltid ett nöje att läsa dina fantastiska formuleringar som liksom kittlar. Tack, tror jag.
Skicka en kommentar